Kanske finns “kulturkriget” och “wokevänstern” mest hos dem som säger sig bekämpa dem?
Två intressanta inspel från progressiva debattörer berör mig i tankarna just nu.
Den ena är en läsvärd text i DN från Myra Åhbäck Öhman, på temat hur mycket porrhjärna den nya högern egentligen har? Speciellt den här meningen:
Den andra, är från välrenomerade Aftonbladet- och ETC-skribenten Signe Krantz. Hon svarade så här på en post jag gjorde på bluesky, om en för SD antagligen ofördelaktig bild för dem:
Notera särskilt den sista. Det är alltså SD - obeaktat vem eller vilka personer som är i bild - som vill använda ord som “kulturkrig”, “identitet” och “woke”.
Det enda gångerna man hör såna tongångar från vänster handlar det om att det är dåligt. När exempelvis när Lawen Redar (S) säger att “det är väldigt lite woke” i (S) program. Eller när Nooshi Dadgostar (V) ägnar en hel artikel åt att förklara att hon inte kan komma ifrån materiella orättvisor om hon definierar sig som en man från överklassen. Som om nån trodde det?
Jag tänker på det, efter kränktheten som kom när jag skrev en artikel i Rörelsen för lite över en vecka sen. Jag får nog be Rörelsen att fakturera SD:s trollfabrik för trafiken? 477 kommentarer. Men typ ingen som faktiskt hade läst artikeln. Bara rubriken och ingressen.
Och blev jättekränkta över den.
Någon skrev ju faktiskt ‘CIS-man’ i en ingress. Nu känner jag mig helt ifrågasatt.
Sammanfattar väl ungefär reaktionerna. Jag är rädd för att det här ska tolkas som nån riktig folkopinion. Snarare än som en “folkstorm” via delningar i deras facebookgrupper. Att politiken anpassar sig efter det.
En “marxistisk materialistisk” vänstergubbe skrev t.o.m. tre nästan c-uppsatslånga inlägg på facebook (t.o.m. med akademiska referenser!) om "den urbana, progressiva woke-kodade vänstermiljön", som han är emot. Han skrev också att "Identitetspolitiken, i bred mening, erbjuder en genväg. Den kräver inte att man förstår termodynamik, demografi, kapitalflöden, institutionell tröghet eller ekosystemens återkopplingar."
Väldigt många ord för att säga att man vill hålla föreläsning om sitt gubbgenius och på nåt konstigt metafysiskt sätt känner sig hotad (eller kanske kastrerad) av ord i en rubrik. Utan att ens ha läst min text. Som var helt renons på det han och många andra kallar identitetspolitik. Utan handlade om just det, att ingen är en sån stereotyp.
Vad är ens “kulturkriget”? Vad är “wokevänstern”? Har jag träffat dem eller sett detta i verkligheten? För mig verkar det mer handla om att blotta erkännandet av andras giltighet gör att det känns jobbigt och osäkert hos vissa (läs = främst, men inte alltid, etniskt svenska snubbiga snubbar) som för ett ögonblick inte får stå i centrum.
Jag kan vara självkritisk - jag sitter mycket på Bluesky. Det är ju som twitter, som jag halvt bodde på under 10-talet, fast bara för oss som är “goda”. Att jag använder ett ord som “cis-man” utan att tänka på det, i en ingress som jag inte ens satte, kan säkert härledas till att vi lever i olika bubblor.
Att andra upplever tre bokstäver som en “civilisationskollaps” beror däremot på deras. Skillnaden är att min bubbla inte styr svensk samhällsdebatt just nu.
Deras gör det.