Jag ska inte säga att jag blev förvånad när jag hörde om och såg snoppvideon från en viss person som håller låda i SD:s riksdagskorridor. Den personens svinerier har nog många hört talas om förr. Det var ju bara ren tur (eller inte) att det kom ut innan valet.
Det är inte heller nåt nytt, att det är så det får fortsätta på SD:s riksdagskansli, år efter år. Utöver den vanliga oempatiska, råa och elaka jargongen som finns i partiets kärna, som Erik Glaad på Expo förtjänstfullt skrivit om, så tillhör nog förnedrande beteende mot kvinnor rätt ofta vardagen i SD-sfären. Jag kommer så väl ihåg en gång för många år sen, hur jag för första gången kände att jag var arg på en person, när hon offentligt satt och sa att SD minsann inte behövde nån Metoo, trots att jag några dagar innan läst vad hon skrivit till en tjej som varit utsatt, i den kroniskt onyktra miljön som råder bland “sverigevännerna”.
Men tillbaka till runkgubben. Nåt jag tycker fått på tok för lite uppmärksamhet, om man jämför med förhastade förklaringar till SD:s ideologi (de har ingen sån), är det rent materiella intresset av att engagera sig i SD, eller i träsket kring partiet, hos "sverigevännerna." Att få gå från förtidspensionär, hemmasittare, eller för den delen nån kommunanställd som jobbar med flyktingar och gnäller om det på Facebook. Och helt plötsligt få chans på ett oemotståndligt erbjudande att få ta för sig av det man vill: bärs, brudar, bilar - och förstås pengar, att få sitta på Gondolen och äta hummer, dricka champagne och känna att man själv är bättre än de små människorna som skymtar därnere. Och kanske tänka att, typ: “det är det här jag egentligen alltid varit värd, fast PK-samhället har förnekat mig det, men nu ser de äntligen hur viktig jag är!”. Det är inte en resa särskilt många kunnat erbjuda, utöver SD. Inte bara sen valet 2018, utan sen långt innan det, redan när “mainstream media” lyfte partiet in i riksdagen 2010, och några år innan när det var på gång.
Det tror jag är själva SD-andan, snarare än nån egentlig övertygelse på nånting: konservatism, nationalism, eller nåt annat. Verkligheten formar värderingarna. Kanske hade farbrorn inte fått idén att taja loss mitt i den lagstiftande församlingen, om han inte hade fått chansen att sitta där, inte sett chansen att krydda samlivet hemma i byn med att skicka bilder på snoppisen till kvinnor som inte ville se den, om han fortsatt vara en vanlig jeppe med ett ansträngande kneg.
Men å andra sidan. Med tanke på att samme sverigevänlige gubblurk velat avveckla så väl vård för transpersoner, som vegetarisk mat i skolan, så är min medkänsla med honom ganska begränsad. Möjligtvis är han ett bra exempel på hur andrefiering är grundsatsen i SD:s politiska produkt. Kan man inte hoppa på invandrare så hittar man snabbt en annan grupp man kan skamma och misstänkliggöra, för att cashen ska fortsätta trilla in.
Det borde oroa alla oss andra.