Vänsterpartiet
Nour, 35, är socionom och bor mitt i gräddan av hipstermeckat Bagarmossen i södra Stockholm. Hon älskar att måla kurbits, ”autentisk” samisk stenbehandling och färsk espresso från den jättedyra kaffemaskinen hon nyss köpte som present till sin tjej, Karin.
Men när Karin är i Folkets hus och spelar teremin (Sovjetunionens bästa bidrag till mänskligheten utöver tetris men inte kärnkraft) på stödgala för Gaza passar Nour på att ägna sig åt sin stora guilty pleasure: Att ta fram rödtjutet och kolla på Emily in Paris på Netflix. Med kisse Kristoffer Robin i famnen.
Hon har ingen lust att gå ut på ställena omkring, eftersom de lokala hipstersnubbarna ofta blir som vilka SD-män som helst på fyllan.
“Typiskt inflyttade lantisar”, tänker Nour. Lantisar borde inte få köpa bostadsrätter i Stockholm. I alla fall inte män och inte i idyllen i mitt Bagis. Det var så mycket trevligare innan de kom hit med sina skäggoljor och gjorde så att en öl kostade 200 spänn. Vi hade t.o.m. en japansk trädgård här en gång.
Nour kliar Kristoffer Robin bakom örat och viskar: “Det är tur att i alla fall du är kastrerad.”
På skärmen provar Emily jätteautentiska hattar som helt vanliga människor bär här i Europa, på diverse rika män i Paris. Och Nour mår bara så himla bra.
Kamraten Martin, 45, bor i den lite mindre (men ändå ganska) hippa Söderortsförtorten Årsta. Han har precis doktorerat i teoretisk filosofi för andra gången. Men han vill helst inte bli kallad doktor utan kamrat filosof. Eftersom han läst precis allt av Žižek.
Det första Martin frågar en ny människa är alltid vad hen har för ideologisk grund för sin samhällsanalys. Om personen inte vet kan Martin lyckligtvis berätta det. I alla fall vilken ideologisk grund personen borde ha.
Martin har nämligen extremt bra koll på arbetarklassens vardag. Inte minst eftersom han lyssnar på alla poddar med andra kamrat filosofer från Verbal förlag och Internationalen. Denna materiella verklighet för knegare kommer Martins nästa jättelånga text i Parabol att analysera, som väldigt många av dem kommer läsa.
Socialdemokraterna
Linda, 40, bor i Huddinge och älskar inredningsstilen kolonial dekor lika mycket som rättvisa. Den förstnämnda har hon inrett hela huset med, efter att hon slängde ut sitt slappa mähä till exman. Hon jobbar som business controller på ett halvstatligt börsbolag och känner sig ung på nytt när hon lyssnar på AI-genererade hiphop-remixar av Aquas bästa 90-talshits.
För kärlekskranka heterosingelmän som känner sig vänsterlutande kan det vara en boost för självkänslan att Linda inte är den enda nyskilda akademikerkvinnan i partiföreningen som blir kär varje gång en vit man för en gångs skull inte röstar på SD. Detta är dock inte nödvändigtvis alltid lika mycket en boost för Linda själv. Eller för stämningen bland kamraterna.
Mehmet är 35 och driver det lokala haket där Linda är stammis. Hans föräldrar pratade alltid varmt om Palme, men han tycker bara att sossarna verkar lite dåliga på att lyssna på honom.
Eller så är det bara Linda?
Varje fredag beställer hon en “Concha de la Lora”, som Mehmet fortfarande inte vet om hon vet vad det betyder, och använder väntetiden som terapisession. Mehmet har familj och tycker att det extra viktigt att skolan fungerar och skulle gärna vilja prata om att det är för mycket stök där. Men Linda är vid det laget redan inne på tredje varvet om sin exman.
Han har börjat fundera på om han borde registrera sig på en sån vård-gigapp? Och kränga detta som ”terapi” för att få betydligt bättre betalt än för hennes pizza?
Miljöpartiet
Idun, 22, bor i en hyresrätt på 23 kvadrat i Nykvarn som kostar 10 000 i månaden. Vilket föräldrarna i Bromma tack och lov betalar. Hon lever i ett distansförhållande med en person från USA som hon träffade (inte i verkligheten, än...) på en vänsterradikal Discord om furries, och blir väldigt arg om någon frågar om partnerns kön eller inte förstår skillnaden mellan ”bisexuell” och ”pansexuell”.
Idum samlar pengar för att partnern ska kunna komma hit, men det går trögt. Dels för att hon inte har jobb. Dels för att hon gick på en waldorfskola i norra Stockholm som också är känd som ”rödvinsvänsterns Lundsberg”, i vredesmod över att inte komma in på Södra Latin. Där hon tyvärr inte lärde sig skriva CV nåt vidare. Däremot att mäta currykors med tumstock och röka gräs. Vilket är skoj, men inte jättepraktiskt för att få jobb.
Holger, Iduns 28-åriga storebror, bodde tills nyligen kvar i familjens jättehus i Bromma. Han gick på samma skola som Idun men tillhörde utegänget som inte brajade så mycket, utan mest pratade med andar på rasten och blev ̶m̶o̶b̶b̶a̶d̶ (nej det finns inte på waldorf) auravarierad. Trots att han var lärarnas favorit på regndansen ute i skogen. Men inget av det hjälpte inte sen.
Efter bioresonans, zonterapi och många samtal om att föräldrarnas sorg över att ha fått en son som var i det flegmatiska temparamentet hittade Holger till slut sin mening i livet. Nu volontärarbetar han med ödlor i Indonesien.
Päronen är supernöjda. Holger gör någonting som är viktigt på riktigt och kräver mindre pengar än Idun. I alla fall så länge han är där. Till slut kunde även en flegmatiker få en mening med livet. Prisa Steiner!
Centerpartiet
Olle, 45, är småföretagare och kommunalråd i en liten bruksort i Mellansverige. Han kränger ved, hugger ner andras träd och tar med sig veden “pro bono”. Sedan anlitar han en ukrainsk snickare (Slava Ukraini!) för att bygga r̶u̶c̶k̶e̶l̶ Attefallshus av den. Och få RUT-avdrag samtidigt som han betalar snickaren svart.
Olle är också lite ökänd för att vara tafsig på festivaler i byn. Åtminstone efter att hans fru lämnade honom och träffade Nour när tjockholmarna kom dit på midsommar. Han blir dock inte SD:are för det. Då skulle hans son Olof, som han absolut inte döpt efter honom själv, inte kunna köra runt i en EPA som är en ombyggd Tesla, medan de andra pojkarna bara kör gamla Chevrolet.
Olles hjärtefråga är att locka ett stort amerikanskt techbolag att bygga serverhall i byn. Han har gjort jättemånga AI-bilder som visar hur många jobb det kommer bli. Om AI ger en korrekt bild av verkligheten återstår ännu att se.
Fanny, Olles 36-åriga kusin, valde en annan väg. Hon flyttade till Stockholm, tog psykologexamen på Södertörn och föreläser nu om livet som intraprenör. Presentationerna är AI-genererade hierarkiska diagram som förklarar att hierarkier inte längre finns eftersom personliga möten är allt.
För detta tar hon 50 000 kronor och dessutom har hon bytt efternamn till ”Tjoho” som marknadsföringsknep. Det går så bra att hon till och med brukar ge en hemlös misosoppan när hon köper sushi efter sitt gig. Därför är hon numera socialintraprenör. Hon brukar säga att man ska gräva där man står. Medmänsklighet börjar i vardagen.
Hon hatar SD, men är ändå helt säker på att Centerpartiet absolut inte kan samarbeta med Vänsterpartiet efter valet. Mest på grund av Nour, en hatecrush hon inte kan släppa. Nour bor ju för fan i flashiga Bagarmossen. Fanny får nöja sig med Hägersten. Vilket ju bara är så himla 2015.
Desperat försöker Fanny förhandla till sig krediter på banken för att slippa vara ute. Kanske är Gubbängen en okej kompromiss? Brygger de kombucha i trappuppgången där också?
Kristdemokraterna
Lilith, närmare 40, bor i en småstad i Småland. Hon är pastorsfru, men är mycket noga med att hon hemma ska tilltalas milady hemma. Hon frilansar lite som föreläsare i ledarskap och hjälper till med församlingens frivilligverksamhet. Särskilt när det finns någon fyllskalle på torget att läxa upp om hur man lever rätt. Då mår hon riktigt bra.
Eftersom maken sa det i kyrkan röstade församlingen nyligen på henne som ordförande för den lokala KD-föreningen. Nu är partiets Facebooksida full av privata bilder på Lilith där hon ser strängt in i kameran framför texten: RÖSTA KD (annars...)
Till den grad att Lilith nyss lyckats slå landsbygdsministerns maniska grillbilder och få Bebba Usch-priset för sociala medier-engagemang. Kanske mest för alla gubbar på facebook som bara inte får nog. ”Var lite argare på mig. Snälla. Det blir Elaka Tjejpartiet i evighet. Bara du inte slutar.”
Billy, 30, är pastor i något som heter typ Singsong Jesus Church of Heartland Sweden. Han säljer skräp han hittat på återvinningen som ”biståndsprojekt”. Han predikar ofta om att civilsamhället, det vill säga han själv, besitter den kompetens Sverige behöver för att hjälpa utsatta människor. Med kontakter som också bedriver troende företagsamhet inom regeringen har han fått igenom att alla måste slänga alla textilier i den återvinning som just han äger på orten.
Just nu filar Billy på en predikan till de troende om att ̶L̶i̶l̶i̶t̶h̶ Gud har gett profetiskt tilltal om att frun är menad för större syften än att bara vara isprinsessa på orten. Hon ska störta Bebba och bli ny isdrottning… Eller... folket ska se Guds plan om att hon ska göra det, när de blåbruna förlorar valet. Just nu läser han om ”Kristi brud” och funderar på om där finns inspiration att hämta, i Guds ord?
Moderaterna
Douglas, 32, lever på familjens ”likvider” i stillsamma Lidingö. När han inte skördar nya segrar på golfbanan hittas han ofta i en segelbåt. Han är absolut inte nyliberal. Han står faktiskt och väger mellan M och KD. Han är kristen också, för det var alla på internatskolan. Annars fick man stryk.
Douglas beskriver sig som moderat classic och gillar inte den nya generationens högerkillar. Det här “grish” eller vad det heter är så tacky. Det var bättre ̶p̶å̶ ̶f̶r̶a̶n̶c̶o̶s̶ ̶t̶i̶d̶ när folk var brats. Då fanns det klass på saker och ting. Man hade inte heremes-scarf och bourbourjacka på sig samtidigt. Sedernas förfall.
Nyligen fick han pappas välsignelse att trolova sig med kusinen Sibylla. Det var lite si och så med genpoolen, förvisso, men hennes farfar var en hyvens karl som gav familjen Sveriges sista flaska Cykelpunsch, som slutade tillverkas 1933 för att sossarna var dumma och införde systembolaget. Eller hur det nu var?
Det är alla fall den storyn han drar på den konservativa studentföreningen Heimdal i Uppsala. Egentligen hittar han bara på. Man kan ju sälja in vad som helst som ”tradition” till helt oliggbara unga killar. Han tänker att nästa föreläsning ska han nog sälja den där cykelpuschen till en snubbe med pippskägg som ofta är på TV så han får känna sig lite mindre kastrerad? Den här gången för mer än hundra tusen, som han sålde en whisky till en SD-riksdagsman för.
Den är säkert lika odrickbar. Men tjåset får åtminstone avnjuta att känna sig mer likvida än de faktiskt är.
Sibylla, också runt 32, bor i Danderyd i ett “småhus”, det vill säga ett som bara har tre uteterrasser. Hon är instruktör i Lottakåren, när hon inte lever på farfars pension från frivilligtjänsten under andra världskriget.
För vilka han var frivillig behöver vi inte prata om. Det vore som att ha på sig strumpor inomhus. Blir så dålig stämning. Det var nåt med att kommunisterna var dumma.
Pappa och bror har dock grävt upp hans lik med stamtavlan som han begravdes med för att noga kontrollera om kusin Douglas verkligen är tillräckligt nära släkt. Resultatet blev med väl godkänt.
Nu kandiderar Sibylla lokalt för (M) med hjärtefrågan att stoppa hederskulturen i samhället för att alla kvinnor ska ha samma rättigheter enligt svenska värderingar i Sverige. I Sverige har vi svenska värderingar. Det visste farfar.
Sverigedemokraterna
Bengt, 62, är en arg gubbe som tagit värvning i twitterkriget och ständigt befinner sig vid fronten. Vad han gör resten av dagen är oklart även för familjen. På X står det att han gått i ”Livets Hårda Skola”. Jag vet inte var den skolan ligger, men alla som har gått den verkar ha rätt hela tiden. Om allt. Och om han inte har det så spelar det ingen roll, det är förjävligt ändå.
Bengts största fiende är Martin från Vänsterpartiet, som försöker skriva C-uppsatslånga inlägg om att Bengts felaktiga samhällsanalys är ett resultat av arbetarklassens alienering från produktionen.
Bengt svarar oftast med något i stil med:
“soja islamer transar feminister du jävla bego invandring vararpi histler men vi har faktik yttrandefrihet i svärje!!!”
Pim, 33, är Bengts fru som han förälskade sig på när han var på semester. Pim har fått dra ner sitt engagemang i SD:s partiförening efter att hon tryckte upp material hemma om att socialtjänsten kidnappar barn, efter att de varit där. Som tur är var Bengt fyllekompis med Jörgen, 53, som också är väldigt aktiv på internet. Och dessutom i sin tur bästis med partiledaren. Så partiets interna underrättelsetjänst la ner utredningen som kunde få Pim utesluten.
”Man vet ju hur såna där är” sa Jörgen senast, oklart om han syftade på kvinnor eller Pims ursprung. Då skålade Bengt glatt och kommenterade att hon ändå är ”bra som kvinna i sängen”.
Vid sin sida har de Eton, 15, deras son. Han tror att han är rik när han går runt i en alldeles för liten dressmann-kostym. Han vägrar dessutom äta nåt som inte bara innehåller kött, för då kanske han får östrogen och blir en kvinna.
Killarna i klassen och på TikTok tycker att det är jättehäftigt att Eton är med i SD:s icke-ungdomsförbund och tror att han kommer köra en splitterny Tesla på grund av det, inom ett par år.
I verkligheten kanske han mest har att se fram emot att jobba som troll. Om han har tur.
(Som ni märker finns inte Liberalerna med ovan. Det gör inte Tyresö Filatelister eller Bromöllas knyppelförening heller. Av ungefär samma anledning.)