”Medelklass” måste vara ett av världens mest formbara begrepp…?
Ibland är det dåligt. Nåt “feminint” och därmed svagt och lite pinsamt. Som kan ställas mot en påhittad sinnebild av den “riktige” arbetaren. En etniskt svensk dominant cis-man som gillar kött, bensin, våld och att ta för sig.
Den sinnebilden benämns sällan särskilt exakt. Oftast kallas han bara ”killar”, ”våra killar”. Eller, med nån sorts pseudoklassanalys som egentligen inte är en klassanalys: ”en riktig arbetare”.
I den här föreställda “arbetarklassen” ingår däremot sällan undersköterskor med mörk hudfärg eller kvinnliga tjänstemän som sliter ut sig på ett kontor. Eller städare med mörk hudfärg, eller akademiker med otrygga timanställningar. De kan arbeta hur mycket som helst utan att riktigt få vara arbetarklass. Det är ju inte klass som egentligen är det viktiga utan estetiken.
För att inte säga… näst intill fetischen. För den här grobianen som hela tiden måste bejakas och nuttas med talk och badd. Till skillnad från resten av mänskligheten. T.o.m. när han gör fel är det egentligen nån annans fel.
Men ”medelklass” kan också vara bra ibland. Då betyder det ungefär etniska svenskar med en normativ livsstil som vill slippa bli störda av den andre.
De oroar sig för villapriserna om Den Andre flyttar in i nybyggda lägenheter i närheten, fast det är lägenheter som nästan ingen som inte arbetar heltid har råd att bo i ändå. De vill helst slippa möta ”etniskt främmande element” i gatubilden, utom när de beställer sushi eller pizza av dem.
En ”liberal” krönikör i GT skrev bokstavligt talat det redan för fem år sedan [länk till detta], och att den analysen säkert anses ”liberal” visas väl när en på DN recenserar en bok med ett antirasistiskt tema, med orden ”Han [Reinfeldt] hade inte tillräckligt beaktat vad som krävdes för att inte öka avståndet mellan arbetare och invandrare”.
Det snackas mycket om den ”postliberala vänstern” just nu. Jag tycker i allmänhet att det är en dålig idé. Den som tror att den vite mannens (föreställda eller reella) kränkthet handlar om annat än att det är en norm att ha en politisk åsikt i stil med SD och att det beror på hur samhället alltid har varit, eller över att andra än han själv får stå i centrum och berätta om sina behov och sina mänskliga rättigheter, måste nog antingen ta sig en allvarlig funderare över hur fascism fungerar. Eller kanske hitta en bättre politisk frekvens, om nu den personen anser sig vara vänster?
Det för oss till en kille som heter Graham Platner.
Platner kandiderade till USA:s senat för delstaten Maine. Han lanserades som den sortens kandidat som skulle rädda Demokraterna från deras påstått kvinnliga, välutbildade och professionella framtoning. Hela rekryteringshistorien har en annan subtackare förklarat utförligt:
Vem är då Graham Platner? Han är en gammal legosoldat åt den ökända gruppen Blackwater, USA:s motsvarighet till Rysslands Wagner. Det går inte exakt att säga vad han tjänade på det, men det jobbet han hade (att skjuta bruna människor) är skattefritt upp till 132.900 dollar, vilket är över en miljon i svenska kronor) enligt nåt som heter Foreign Earned Income Exclusion (FEIE).
När han inte gjort det har han vanligt en helt vanlig hederlig ”arbetarklassgrabb” som... haft en firma där han odlat ostron. (🤔) Han är i övrigt barnbarn till en av USA:s mest kända arkitekter som jobbade åt Ford Foundation och var med och designade World Trade Center.
En helt “vanlig” arbetare, helt enkelt. Jättemycket. Ungefär som när Jan Myrdal argumenterade för att Marine Le Pen representerade vanliga arbetarkvinnor i Frankrike. Ja, tänk när hon flyttade från familjens slott för att pappas dobberman åt upp hennes katt. En vanlig vardag för alla vanliga arbetarklasstjejor?
Kort efter att kampanjen inletts kom gamla Redditinlägg fram. Där hade han bland annat uttryckt sig rasistiskt och homofobiskt och skrivit att kvinnor själva borde ta ett visst ansvar för att inte bli våldtagna genom att undvika att bli för berusade.
Sedan kom tatueringen: en dödskalle som liknade SS-symbolen Totenkopf. Platner hävdade att han inte hade känt till symbolens innebörd när han skaffade den. En tidigare partner uppgav senare att han själv hade kallat den ”min Totenkopf”. Flera höga kampanjmedarbetare lämnade. Trots det fortsatte kampanjen.
Sedan avslöjades att Platner skickat ovälkomna sexts till flera andra kvinnor. Därefter berättade tidigare partners om vad de beskrev som hotfullt, kontrollerande eller fysiskt skrämmande beteende.
Trots allt detta vann han Demokraternas primärval den 9 juni. Tyvärr - och jag skulle verkligen önska att den var det - är inte den påhittade “cancelkulturen”, “åsiktskorridoren” eller “PK-samhället” mera verkligt än så. Jag hade önskat att det var det.
Den 6 juli berättade en före detta partner att Platner 2021 hade tagit sig in i hennes bostad berusad och våldtagit henne medan hon upprepade gånger sade åt honom att sluta.
Sen gick äntligen botten ur den här rödbruna soppan. Vinnarna var, av allt att döma, Republikanerna.
Det snackas ju mycket om den ”postliberala” vänstern idag. Den som tror att den vite mannens kränkthet handlar om annat än att det är en norm att ha en politisk åsikt i stil med SD och att det beror på hur samhället alltid har varit, eller att eventuell kränkthet över att andra än han själv får stå i centrum och berätta om sina behov och sina mänskliga rättigheter, måste nog antingen ta sig en allvarlig funderare över hur fascism fungerar eller kanske hitta en bättre politisk frekvens? Om nu den personen anser sig vara vänster.
Ett initiativ där otroligt många gjort det senare är de gamla vänsterpodden The Young Turks, som var populär ungefär när jag gick på högstadiet. Den är döpt efter den militärklick som orsakade massmord på armenier och andra minoriteter under första världskriget. Cenk Uygur, den 56-åriga ”sköna snubbe” som namngav podcasten och inte tror på armeniska folkmordet och nyligen gjort videos om att Erdogans Turkiet är ett framtidshopp för vänstern, kommer med teorier om att det kan vara Israel som ligger bakom:
En annan fd. TYT snubbe skojar om att Graham Platner med att det här med att skicka oombedda snusk-sms till kvinnor är det mest ”marinsoldat” han kan tänka sig och typ ”så jävla roligt”:
Och en tredje, en kvinna som jag (mea culpa) tyckt ganska bra om (för att min akilleshäl är onda mörkhåriga äldre tjejisar) gnäller som världens största narcissist på bluesky och ber oss att ”korsfästa” henne:
Det vill säga: en kvinna berättar att hon blivit våldtagen, men den verkliga tragedin blir om en medieprofil får elaka kommentarer på Bluesky. 🥹
Ja. Vad ska man säga? Vad är det för analys som ligger bakom detta? ”Sköna snubbar” är ju precis som ”Vi:et”. Vi måste ju nå ut till det där självklara, normativa ”Vi:et”, den onämnbara minoriteten, som passar in i en norm som nån har bestämt. Säkert inte för att det gynnar nåns makt, ekonomiska intressen, eller upprätthåller dessa?
Jag vill inte nå såna. Jag vill inte ha dem i min närhet. Alls. Det är inte därför jag är vänster. Det är snarare för att slippa en sån maskulin normalitet, som jag är engagerad i nånting alls.
Den ”sköna snubben”, som bara tar vad han vill och bokstavligen bränner upp och suger livet ur själva jorden, och tycker sig ha rätt att göra det, är vår fiende.