Idag stötte jag på ett exempel på varför vissa “debatter” är fel per se. Och hur en “debatt” i sitt upplägg per automatik kan ge den ena parten fördel.
Det är Youtubekanalen Dialogiskt (130.000 + prenumeranter) som bjudit in till debatt på temat ”är antisionism är antisemitism?”. Ett mycket enkelt ämne som säkert blir jättebra i ett sånt format. Eller inte.
Ingen kan missa att den är sponsrad av kosttillskott för testosteron (som jag förmodar är dåligt om det handlar om trans, men bra om det handlar om machomän?). Aron Flam står för linjen att det är det. Mot honom ställs... AfS-ledaren Gustav Kasselstrand. Som är antisemit. Helt oavsett.
Kasselstrand börjar med att säga att Förintelsen har ett speciellt namn för att judar vill vara för mer än andra folk, för att sedan argumentera för att DNA-test visar att palestinier är mer släkt med de som bodde där först än judiska israeler.
Man börjar nästan glömma att Aron Flam själv är en högerextrem näthatare som står åtalad för olaga hot mot en lokalpolitiker här i Tyresö. Och som dessutom fått pris av ökända antisemiter.
Men i en sån här kontext kommer förstås många kolla och tänka ”ah men han Flam verkat väl vettig?”.
Ja, det är väl klart att han gör? Det hade vem som helst kunnat göra med de förutsättningarna.
Jag är inte såld på hur Public Service hanterar högerextremister. Men jag har en känsla av att det är såna här Kalle Anka-diskussioner mellan extremister som inte tillför nånting, men som ger väldigt mycket klick, som kommer vara det som finns kvar när de blåbruna väl lyckas lägga ner det helt…?
Vem bryr sig om att tillföra nåt till en diskussion? Klicken ska ju in.