Insåg att det på månaden är 14 år sen jag blev en måltavla för fascismen. et var när jag belönades jag med öknamet “Zogman” på Flashback:
Och Flashback låter likadant nu, 2026:
Det här är hur det är att kodas som “den andre”. Det låter ju komiskt. Det som inte är lika komiskt är att bli utsatt för deras hat i närheten av sin bostad. Eller att hela internet är fullt av sånt som ska tala om för mig att jag vare sig är “svensk” eller en “man”.
Kanske gör det nåt med en? Jag känner mig stolt över att inte vara vare sig “manlig” eller “svensk”. Vi ser ju hur det går när vita män styr, med Putin och Trump? Jag vill inte leva på normens nåder.
Har suttit och pillat i en text som handlar om att socialkonservatism är inte en vänster, utan nåt djupt reaktionärt. Får problem med att det inte ska låta som om jag hatar etniska svenskar och män. 😅
Vilket vore oerhört korkat att göra. Poängen jag vill kräkas över är att behöva leva på andras villkor och deras förtyckande norm. Som alltid fanns där och som nu är bl.a. SD:s grift. Den är normens ansvar. Ingen ska behöva leva för att bli “godkänd” av sin förtryckande man eller sin svennesläkts godtycke. De kommer älska Trump, Jimmie, Putin och alla de där i alla fall.
Det finns så många exempel på att det är så det alltid har varit. Och arbetarrörelsen har sen över hundra år handlat om att man har ett människovärde i alla fall. Jag kan känna mig arg på kvinnliga släktingar på att de inte körde dörren i svennens ansikte, med de fick åtminstone ett människovärde och frihet att göra som de ville, tack vare folkhemmet.
Jag tänkte på det, apropå att Svt:s och alla “sköna” vänstermediesnubbars favorit, högerextremisten Ivar Arpi, börjat förespråka barnaga:
Jag är ärligt talat rädd för att vi börjar förlora bakgrunden till varför vi fick demokrati och mänskliga rättigheter i Sverige från början? Det kom liksom inte av sig själv.
Det handlade om att utmana en hierarkisk ordning där saker bara kom sig “av naturen”. När nån argumenterar på det sättet borde man (inte bokstavligt, förstås) osäkra sin revolver.
Jag har aldrig tänkt på “raser” eller “nationer” och sånt. Men min förebild när jag var ung och höger sa t.ex. grejer i stil med att kvinnor i allmänhet var männens villebråd och att hon var unik för att hon var en “stark kvinna”.
Det här var “feminism” på den tiden. 😐 (det var det inte)
Jag skulle nog mera säga att det är det som är - typ - fascism. I sin renaste form. Utan sån skit som “svennebonden” tror på med DNA-stegar och käklinjer som gör en “alfa” eller av en “ras”. Sånt skrattar man snarare åt.
Det är att den “starka” har en “naturlig” rätt att styra över den “svaga”. Så här i efterhand tycker jag att det var en känslokall och oförstående blick på andra kvinnor i svåra situationer. De var ju bara villebråd som borde skärpa sig.
Det känns stabilt (inte) att hon numera är regionråd nånstans och ska ta hand om abortvården. Men Kent Ekeroth är ju ansvarig för sjukvården i Dalarna, så vad klagar vi på?
Det jag var med om som barn är förstås länge sen. Men allt vi sett sen dess från Trump och Musk och det påminner om den här inställningen.
Nu får vi väl fundera på om det är de här “naturligt starka” människornas verklighet vi vill leva i? Det vill inte jag.